Skogspromenader

Alltså skogen. Det finns verkligen ingen annan plats där tystnaden är så välkommen och där hjärtat inte längre behöver slå i etthundranittio för att hinna med. Där är det liksom okej att bara vara, bara se och bara röra. Ta in alla dofter och ljud och smaker. När jag vandrar runt i skogen känns allting rätt. Även om det regnar eller blåser så det viner i öronen eller om fötterna halkar runt i leran där stigen en gång kanske funnits. I skogen känns det nämligen precis som hemma. Hemma är där hjärtat är, och min alldeles egna bultande muskel hör nog hemma någonstans i djupet under mossa och tallbarr. Här kan jag vara häxa och alv och nörd och ledsen och glad och rädd på samma gång utan att det spelar någon roll, för ingen förutom skogen behöver få se.

Trampdynor och ulligt fjun bakom öronen

När man blivit van vid små tassar som trippar runt i huset, blomkrukor och lampor som trillar i golvet, varma små bollar som kryper upp i famnen på en och kurrar som jetmotorer och man klappar bakom öronen. Då blir det plötsligt väldigt tyst och väldigt ensamt när man går själv hemma om dagarna. Önskar mig en liten kattunge, eller helst två (femton), som håller mig sällskap om dagarna, som är mysigast i världen och söta så man helt får fnatt. Dessutom går det ju inte alls för sig att vara häxa utan en häxkatt, så det så. De allra sötaste är ju luddiga små norska skogskatter, fläckiga bengaler eller rynkiga små sfinxar som egentligen mest ser ut som russin. Skulle kunna adoptera mig varenda en jag snubblar över, hihi. Tänk va, inte trodde jag att jag skulle gå och bli en crazy-cat-lady redan innan jag fyllt tjugo! <3

bilderna kommer från pinterest.com samt weheartit.com

"I am half sick of shadows," said The Lady of Shalott

För flera år sedan när jag precis hade förälskat mig i min stora idol Emilie Autumns musik, snubblade jag av en slump förbi den här låten. Shalott av Emilie Autumn. Redan efter första gången visste jag att jag aldrig igen skulle hitta en låt som berörde lika djupt in i själen, som just den här låten gjorde. Texten, musiken, rytmen - allting kändes bara som ren och skär magi i hela mig. Kan man falla för en låt så föll jag pladask. Namnet på låten förbryllade mig även något oerhört; The Lady of Shalott liksom, vem var hon? Så jag sökte runt som en galning på nätet och än idag slutar hjärtat att slå och jag glömmer bort att andas när jag läser Lord Alfred Tennysons fantastiska dikt med samma namn. Att jag hade levt i femton år utan att ha läst den tidigare, det var helt ofattbart! I alla skolblock citerade jag små stycken av dikten, jag kunde både versionen från 1832 samt den omskrivna från 1842 utantill och drömde om dagen när jag skulle göra en photoshoot med mig själv i "rollen" som The Lady of Shalott, eller Elaine of Astolat från legenderna om Kung Arthur som hon faktiskt är baserad på. Någon sådan photoshoot har hittills inte blivit av, men vem vet, längre fram kanske det gör!

     Dikten handlar om The Lady of Shalott som är ett slags magiskt väsen som lever ensam på en ö uppströms från Kung Arthurs vackra stad Camelot. Hela dagarna spenderar hon med att titta ut på världen i en spegel, för att väva det hon ser då hon genom magi är förbjuden att titta ut på världen direkt. Bönderna som bor i närheten känner till hennes namn och hör hennes vackra sång, men de har aldrig någonsin sett till henne. En dag ser hon Sir Lancelot rida förbi ensam, och fastän hon vet att det är förbjudet, tittar hon ut genom fönstret för att se honom. Spegeln krossas, hennes väv flyger ut genom fönstret och hon känner genast av kraften från sin förbannelse. Fort skyndar hon sig ut ur slottet, hittar en båt som hon skriver sitt namn längs med relingen på, hoppar i och låter den flyta iväg med strömmen medan hon sakta sjunger sin dödssång. När båten anländer i Camelot är hon redan död, tagen av förbannelsen och alla sörjer henne fastän de aldrig förut skådat den vackra Lady of Shalott.

     Det här är verkligen den vackraste dikt jag vet, ingenting jag tvingats läsa på svenskalektionerna eller snubblat över i gamla diktsamlingar har kunnat överträffa Tennysons makalösa dikt. Att min favoritkonstnär John William Waterhouse dessutom målade tre otroligt vackra målningar utifrån dikten är nästan för mycket. Favoritartist, konstnär och poet som rör samma berättelse, det finns ju inget bättre! Det här inlägget blev verkligen hur långt som helst, men vill du läsa dikten så kommer den här under tillsammans med Waterhouse's vackra målningar. Allting är hämtat från Wikipedia. Enjoy:

Part I

On either side the river lie
Long fields of barley and of rye,
That clothe the wold and meet the sky;
And through the field the road runs by
To many-towered Camelot;
And up and down the people go,
Gazing where the lilies blow
Round an island there below,
The island of Shalott.

Willows whiten, aspens quiver,
Little breezes dusk and shiver
Through the wave that runs for ever
By the island in the river
Flowing down to Camelot.
Four grey walls, and four grey towers,
Overlook a space of flowers,
And the silent isle imbowers
The Lady of Shalott.

By the margin, willow-veiled,
Slide the heavy barges trailed
By slow horses; and unhailed
The shallop flitteth silken-sailed
Skimming down to Camelot:
But who hath seen her wave her hand?
Or at the casement seen her stand?
Or is she known in all the land,
The Lady of Shalott?

Only reapers, reaping early
In among the bearded barley,
Hear a song that echoes cheerly
From the river winding clearly,
Down to towered Camelot:
And by the moon the reaper weary,
Piling sheaves in uplands airy,
Listening, whispers "'Tis the fairy
Lady of Shalott."

Part II

There she weaves by night and day
A magic web with colours gay.
She has heard a whisper say,
A curse is on her if she stay
To look down to Camelot.
She knows not what the curse may be,
And so she weaveth steadily,
And little other care hath she,
The Lady of Shalott.

And moving through a mirror clear
That hangs before her all the year,
Shadows of the world appear.
There she sees the highway near
Winding down to Camelot:
There the river eddy whirls,
And there the surly village-churls,
And the red cloaks of market girls,
Pass onward from Shalott.

Sometimes a troop of damsels glad,
An abbot on an ambling pad,
Sometimes a curly shepherd-lad,
Or long-haired page in crimson clad,
Goes by to towered Camelot;
And sometimes through the mirror blue
The knights come riding two and two:
She hath no loyal knight and true,
The Lady of Shalott.



But in her web she still delights

To weave the mirror's magic sights,

For often through the silent nights

A funeral, with plumes and lights

And music, went to Camelot:

Or when the moon was overhead,

Came two young lovers lately wed;

"I am half sick of shadows," said

The Lady of Shalott.

Part III

A bow-shot from her bower-eaves,
He rode between the barley-sheaves,
The sun came dazzling through the leaves,
And flamed upon the brazen greaves

Of bold Sir Lancelot.
A red-cross knight for ever kneeled
To a lady in his shield,
That sparkled on the yellow field,
Beside remote Shalott.

The gemmy bridle glittered free,
Like to some branch of stars we see
Hung in the golden Galaxy.
The bridle bells rang merrily
As he rode down to Camelot:
And from his blazoned baldric slung
A mighty silver bugle hung,
And as he rode his armour rung,
Beside remote Shalott.

All in the blue unclouded weather
Thick-jewelled shone the saddle-leather,
The helmet and the helmet-feather
Burned like one burning flame together,
As he rode down to Camelot.
As often through the purple night,
Below the starry clusters bright,
Some bearded meteor, trailing light,
Moves over still Shalott.

His broad clear brow in sunlight glowed;
On burnished hooves his war-horse trode;
From underneath his helmet flowed
His coal-black curls as on he rode,
As he rode down to Camelot.
From the bank and from the river
He flashed into the crystal mirror,
"Tirra lirra," by the river
Sang Sir Lancelot.



She left the web, she left the loom,

She made three paces through the room,

She saw the water-lily bloom,

She saw the helmet and the plume,

She looked down to Camelot.

Out flew the web and floated wide;

The mirror cracked from side to side;

"The curse is come upon me," cried

The Lady of Shalott.

Part IV

In the stormy east-wind straining,
The pale yellow woods were waning,
The broad stream in his banks complaining,
Heavily the low sky raining
Over towered Camelot;
Down she came and found a boat
Beneath a willow left afloat,
And round about the prow she wrote
The Lady of Shalott.

And down the river's dim expanse,
Like some bold seer in a trance
Seeing all his own mischance,
With a glassy countenance
Did she look to Camelot.
And at the closing of the day
She loosed the chain, and down she lay;
The broad stream bore her far away,
The Lady of Shalott.

Lying, robed in snowy white

That loosely flew to left and right -

The leaves upon her falling light -

Through the noises of the night

She floated down to Camelot:

And as the boat-head wound along

The willowy hills and fields among,

They heard her singing her last song,

The Lady of Shalott.

Heard a carol, mournful, holy,

Chanted loudly, chanted lowly,

Till her blood was frozen slowly,

And her eyes were darkened wholly,

Turned to towered Camelot.

For ere she reached upon the tide

The first house by the water-side,

Singing in her song she died,

The Lady of Shalott.

Under tower and balcony,

By garden-wall and gallery,

A gleaming shape she floated by,

Dead-pale between the houses high,

Silent into Camelot.

Out upon the wharfs they came,

Knight and

burgher, lord and dame,
And round the prow they read her name,
The Lady of Shalott.

Who is this? and what is here?
And in the lighted palace near
Died the sound of royal cheer;
And they crossed themselves for fear,
All the knights at Camelot:
But Lancelot mused a little space;
He said, "She has a lovely face;
God in his mercy lend her grace,
The Lady of Shalott."

- Lord Alfred Tennyson

Svennbladsgänget!

Idag kommer min familj och hälsar på här i Bollebygd, och som jag har saknat dem! Vi ska på min mosters bröllop imorgon i Borås, så därför har jag min familj här ända till på lördag. Ska bli så himla himla bäst! <3

In the lake I will find you

Just nu har min plånbok lite panik. Emilie Autumns nya skiva Fight Like a Girl släpptes den 24e juli, och jag har inte minsta lilla möjlighet att köpa den. Jag har helt enkelt inte råd, och det känns fruktansvärt när jag längtat efter den så enormt jäkla mycket. Dessutom ryktas det om att The Devil's Carnival kommer att släppas både på Dvd och Bluray trots allt, soundtracket är släppt redan och jag som hade tänkt att spara ihop i höst enbart till EAs bok... Herregud vad detta inte kommer gå ihop alls, får ju nästan lite panik! Saknar ju i princip allting dessutom, nämligen:

, The Asylum for Wayward Victorian Girls by Emilie Autumn
, Fight Like A Girl
, Opheliac - The double disc deluxe edition album
, The Opheliac Companion
, Girls Just Want To Have Fun & Bohemian Rhapsody EP
, 4 o'Clock EP
, Laced/Unlaced Double Disc
, Liar / Dead Is The New Alive EP
, A Bit o'This & That
, Enchant
, Your Sugar Sits Untouched, Poetry Book/Album
, Basil's Brew Tea
, The Devil's Carnival soundtrack
, The Devil's Carnival DvD (?)

Men på något vis löser det sig alltid! Emilie är ju alltid Emilie och all väntan kommer bara göra det än mer underbart när alla skivorna, filmen och boken väl befinner sig här hos mig. Väntan är det mer än värt. Emilie Autumn alltså, finns det någon artist som är mer magisk än henne? <3

The sunbeam-showers break and quiver, In the stream that runneth ever

Idag har det verkligen ösregnat konstant HELA dagen, så jag bestämde mig för att pyssla ihop någonting för att roa mig själv. Dagens lilla projekt blev på så vis att sy en vetekudde! Dessa är riktigt bra att värma och lägga på ömma muskler, magar som har ont  eller helt enkelt för att man fryser. För att sy en likadan själv behöver du:

, Två tygstycken, ca 25X50 cm för en stor nog att lägga över hela magen

, Knappnålar

, Sax

, Synål/Symaskin

, Tråd (som helst matchar tyget, min gjorde inte riktigt men fick duga ändå)

, Något att fylla din värmekudde med, exempelvis matvete, ris, bovete eller grötris ca 1,5 kilo

Sen är det bara att sätta igång!

Lägg tygbitarna med den fula sidan utåt och nåla ihop långsidorna samt den ena kortsidan. Den andra kortsidan lämnas öppen, sedan sys de tre nålade sidorna ihop. Jag sydde för hand då jag tycker bättre om det och för att jag saknar tillgång till symaskin för tillfället, men det går även bra (och fortare) att sy på maskin.

När alla nålade sidor är sydda och nålarna urplockade så vränger vi den lilla påsen ut och in, så att den fina mönstrade sidan av tyget nu blir utsida. Sedan är det dags för fyllningen, och jag själv valde att köra på matvete då det är billigt och jag gärna ville ha vete i min kudde. Ris, grötris och bovete ska också fungera lika bra! Fyll kudden med så mycket du anser vara lagom, kuddens funktion är ju att genom tyngd och värme få musklerna att slappna av, så jag hällde i 1,5 kilo för att få en lagom tyngd för mig. Det är helt enkelt upp till en själv vad man tycker om, men häll hellre på lite för mycket än för lite.

Sedan är det dags att nåla igen den sista kortsidan samt sy ihop den så att inte allt vete rymmer. Jag förstärkte även alla mina sömmar på utsidan då jag sydde för hand och ville få påsen att se enhetlig ut, samt pga vikten på vetet.

Och sen var vetekudden klar! Det går givetvis att göra den både längre, smalare och mindre om man heller vill det, men den här storleken är enligt mig lagom då den täcker större delen av magen, hela nacken och en stor yta av ryggen utan att vara alltför stor eller för liten. Sedan är det bara att slänga in den ett par minuter i micron tillsammans med ett glas vatten, vilket är viktigt då vetet kan ta fyr annars, så glöm inte det! Min egen ska jag inviga nu redan ikväll för att bota min helvetesmensvärk, och imorgon ska jag sy en till åt min lillasyster. Blir du sugen på att sy en själv får du hemst gärna slänga iväg en kommentar eller länka bilder! Puss



Medeltidsdagarna på Varbergs fästning!

För exakt en månad sedan var jag och Fredrik i Varberg för där var det medeltidsmarknad!

Invigning med allra bästa musiken. Så himla mysigt!

Fina randiga puffbyxor!

Den här tjejen spelade fiddla i medeltidsbandet Själ, och jisses vad fin hennes klänning är. Älskar de röda dreadsen också, så sjukt fint!

Efter att ha lyssnat på invigningsmusiken trillade vi in på själva marknaden där vi hittade bland annat hemspunnet garn...

...ull som skulle tovas...

...och stenugnsbakade bröd. (Finns det något som luktar godare än nybakt bröd alltså!?)

Fin frisyr nummer 1

Medeltidsbandet Själ uppträdde och jag blev väldigt sugen på att köpa deras skiva. Attans att jag lät bli!

Fina smycken

Spännande utstyrsel!

Efter ett varv på marknaden trillade vi bort mot vallarna på baksidan och tittade lite på växtfärgning. Åh vad jag vill lära mig det!

Fina spannar

De här finingarna tillhörde en grupp som heter Albrechts Bössor och var fint klädda enligt bästa 1300-talsmodet.

I den nyöppnade lilla "klosterträdgården" fanns små fina läkeväxter och örter. Helst ville jag ta med mig allihop, jag menar, där fanns ju allt från fingerört till ringblomma, vinruta och johannesört! Vill ha!

Den danska smedens tält, sjukt fina saker gjorde han. Behöver beställa en trefot i smide från honom alltså. Den var baserad på ett riktigt vikingafynd och försedd med fågelfötter och allt! Finns att hitta här.

Blåsa blåsa på elden!

Mycket spännande hjälm!

Mitt fina sällskap dagen till ära <3

Sedan var det dags för tornerspel! Wiiho det gillar ju jag!

Riddare nummer 1

Och riddare nummer 2, med den mycket spännande hjälmen...

Fredrik och jag!

Efter tornerspelet promenerade vi vidare på fästningen, och träffade bland annat ett par johanitter ute på vakt.

I en liten källare stod en superduktig smed och arbetade. Så häftigt yrke verkligen, är sjukt fascinerad av det.

Medeltidsbandet Vagando spelade uppe på borggården!

Sedan begav vi oss in i fästningen för att lyssna till Dick Harrison som skulle hålla föredrag! Den här tjejen hade finaste frisyren nummer 2, så jag var tvungen att smygfota.

Dick såg lite ond ut när han pratade, nästan som en elak trollkarl hihi. Men han var riktigt bra och berättade om Varbergs och Hallands historia och det var jätteintressant!

Alltså finaste håret <3

Den här filuren var fräckast på hela marknaden, han skulle föreställa någon slags helig relik-försäljare och försökte kränga krimskrams på varenda människa som passerade. Superrolig!

Häftigaste utstyrseln hade han ju lätt också!

Riddare på vakt

Sen blev det dags för mat! Men vad skulle man äta?

Det fanns ju så mycket att välja på! Så vad skulle man ta, jo...

Viltklämmor såklart! Hur goda som helst, mums!

Efter maten tog vi en titt på museet och hälsade på Bockstensmannen. Han ser hur verklig ut som helst, och i mörkret därinne är det allt en smula kusligt.

Efteråt skyndade vi oss bort mot andra sidan fästningen, men snubblade på de här filurerna.

Vi skulle nämligen skjuta långbåge, hurra!

Fredrik var massa duktig!

Och jag kunde jag också, litegrann i alla fall!

Brodyr på g, massa fint!

Smög omkring lite bland alla paviljonger och hittade lite rolig mat.

På marknaden hittade jag dessa fina, ville ha varenda en!

Riktigt fin hjälm!

Sen blev det dags att dra hemåt, och på vägen ut blev allt lite kär i den här killens nyckelharpa, så himla häftiga ju! Hade varit sjukt häftigt att lära sig spela på en sån, eller på fiddlan som tjejen i grönt spelade på. Är dock inte särskilt musikalisk, men drömma kan man allt! I det stora hela var marknaden i alla fall supermysig och både jag och Fredrik hade jätteroligt. Längtar så tills plånboken blir lyckligare igen så jag kan sy min egen klänning någon gång. Att gå runt på medeltidsevenemang i jeans och converse är liksom inte alls min grej!