so deep into the orchard, you will stumble on the skins of snakes

idag har varit en hemskt bra dag! min tokbror fiffiluran har fyllt hela fjorton år -

- och själv har jag skaffat mig ett redigt jobb^2. simtränare är jag nu för hela slanten. vilken toppentorsdag!

alla ska bli nåt, ingen är ingen speciell

verkligen förjävlig bild. men det bjuder jag på.

fryser ihjäl och skriver ihjäl och saknar ihjäl och räknar ner och sover för lite och flätar trassligt hår och skrattar litegrann och är helvetesjävlabra på att låtsas och drömmer och tänker och äter mat och äter godis och äter för mycket och äter för lite och tränar ingenting och oroar och ger upp och struntar i och funderar och är frånvarande och är trött så jävla trött och fryser ännu mer och längtar längtar längtar längtar längtar satan.

onsdag imorgon. bit ihop nu 

tio tusen meter upp i luften ser jag allt så klart, jag vet att hon är söt, men det måste bli du och jag, du och jag

f; här 

fem måndagsplus

, långa smala ben i svarta strumpbyxor
, kvällens finaste spellista som ni hittar här 
, det är bara fyra dagar kvar tills pojken kommer hit <3
, det är blåsigt och vackert som tusan utomhus
, mor min bakar godaste brödet i universum

fem måndagsminus

, min mobil har dött, igen
, jag har skrivit en krönika som är så fruktansvärt dålig
, det är tisdag imorgon och tisdag är min allra sämsta dag
, det är blåsigt och kallt som bara fan utomhus
, jag får fortfarande inte lov att gå barfota för det är ännu inte vår

run through the moss on high heels

igår var en så himla fin söndag! Lina hade införallahjärtansdag-mys hemma hos sig och vi frossade i finaste kakorna nånsin

cupcakes <3

sötaste Johannis var där

och värdinnan själv såklart och fina Josse

och Natasha, Rebecka, Fia och Saga var där

och en liten jag såklart, tjoho!

jag och Johannis hittade fint konfetti överallt som passade mycket bättre på kinder än på bord tyckte vi

en glad liten Hedvig dök upp lite senare

fina Bella

det spelades massa spel

däribland galenpanna som är mitt allra bästa spel!

hela dagen var så himla himla himla fin och nu är jag fortfarande så mätt att jag vet inte vad. helt enkelt bäst!

ställ oss båda på en våg, och snart så flyger du bland stjärnor

jag har verkligen ingenting intressant alls att berätta. ligger i sängen och läser massa träningstidningar och funderar på att bli lite häftig någon dag. inte idag då, men imorgon kanske. lära mig sticka och snacka flytande ryska och ha tatueringar och sådär, ja ni vet. har bytt rum också och slumrar numera i en rosa liten grotta som räddats ifrån tusen hästbilder och en livs levande ödla. har en spegel i sängen och ett par fula klistermärken i bokhyllan. attans, de kunde väl åtminstone föreställt my little ponies eller något. men icke.

(längtar efter helg och pojke och en snäll mage och en snäll häl och en snäll vinter som blir vår också.)

but you've got the love i need to see me through

enligt både ne och wikipedia så krävs det genetiska anlag för att få finaste fräknarna. attans tänker jag, som är den enda av fyra syskon som VILL ha fräknar i tusentals och som inte får en enda. därför trollar jag fram ett par stycken i photoshop och låtsas vara toppenglad hela kvällen. lovely!

what happened as i let it slip

(hur i helvete kommer det sig att jag har en hel mapp i datorn döpt 'hångel', men inte en enda bild på dig och mig?)

leave me dancing with myself

alltså, jag är verkligen helt fast.

blow it out and save all her ashes for me

Hade allt varit som förut, så hade jag ringt dig inatt. Jag hade fått höra dina skorrande r och ditt skratt och din kristianstad-dialekt, och genast hade jag mått lite bättre. Du hade oavbrutet berättat om din flicka, och jag hade berättat om allt, precis som vanligt. Vi hade skrattat åt att jag aldrig badade i din pool i somras, och du hade frågat om mina allergier igen. Det gör du ju jämt, och den här gången hade jag faktiskt kunnat berätta något bra. Du hade skrattat åt mitt löjliga fnitter och jag hade berättat att jag är kär. Och du hade sagt 'åh vad bra! men vet du vad? jag saknar dig ändå'. Molly hade skällt i bakgrunden och du hade suttit i uterummet och rökt hela tiden. Samtalet hade hållit på till kanske fyra eller fem, eller kanske ännu lite längre. Sova går ju bara inte när man pratat med dig. Då är man så studsig och glad att sömn gör en tokig.

Fan Viktor. Du var så jävla vacker, vet du det? Du är. ÄR så jävla vacker. För något måste du ju fortfarande vara.

Det finns så mycket jag vill berätta för dig. Så mycket som du skulle skratta åt. Alla säger att jag är påfågel, Viktor. Du lurade mig att du var rädd för såna, men det vet jag att du aldrig var. Jävla tok. Jag kan äta marabou-choklad nu förresten. Jag har smakat flera sorter, men inte apelsinkrokant ännu. Jag lovar att det blir nästa. Jag har hyfsat långt hår nu, men inte tillräckligt. Jag spelar prins i en pjäs i skolan och jag ska till Barcelona i vår. Jag kan rabbla tusen saker, men egentligen vill jag mest bara säga förlåt. Förlåt fina Viktor. Jag känner mig så hemsk som blir såhär förtvivlad först nu. Som inte kände någon annan än dig där, och dig kände jag inte ens tillräckligt. Fan fan fan.