A song shall sing the sorrowing minstrels of Meduseld

Idag har våra fina katter blivit kastrerade, och det var hemskt sorgligt och obehagligt att se. Klarar inte när andra lider och har ont, speciellt inte om det gäller barn och djur. Hugger som knivar i hjärtat av själva tanken, och att se både Balto och Torkel helt dåsiga och skakiga - usch det var jobbigt. Men nu under kvällen har de varit lika pigga och glada och busiga igen som vanligt, så är både lättad och glad igen.

Den här helgen består av saknad efter min andra hälft som leker ute i skogen, körkortsplugg tills jag spyr och går under samt lite jobb i kiosken. Låter ju inte som världens mest spännande helg direkt, så har peppat med att måla tånaglarna som godis och gått runt i min Emilie Autumn-tröja hela dagen. Ändå värt. <3

I still own my heart, which I know because it hurts so much

Den 10e april fick jag en av mina största drömmar uppfyllda, nämligen att få se min idol Emilie Autumn live <3 Minnet av den kvällen kommer alltid finnas i mitt hjärta, och jag kommer aldrig någonsin glömma hur det kändes när jag och Fredrik stod där med alla andra i publiken och bara väntade på att hon skulle stiga ut på scenen. Hur vacker hon var, hur fantastiskt hon sjunger även i verkligheten, hur underbara och härliga Contessa, Veronica och Maggot var - det går bara inte att beskriva med ord. Det var verkligen en av de allra bästa kvällarna i mitt liv. De finaste ögonblicken var att få höra hennes låtar från den kommande nya skivan, när hon trillade ihop framför Wheelie under Take the Pill, när Contessa gjorde en förtrollning tillsammans med oss plague rats, när Maggot och Contessa spottade te och kastade kakor ut i publiken (jag blev helt blöt och hade smulor i hela håret), att få se Veronicas burlesque-dans, att se hur glad Fredrik var och att han tyckte så mycket om allting - men det bästa av allt var Emilie. Den människan alltså. Efter de sista låtarna sa hon:

 

"You have the keys. This is your Asylum now"

Och ja, då dog jag lite inombords. Hon är ju så fantastisk och man kände verkligen under hela konserten hur mycket hon älskar sina fans. Det här var det finaste på väldigt länge. Köpte mig dessutom en superfin F.L.A.G-tour t-shirt för att påminna mig om kvällen, ska visa er den någon dag för den är så fin att jag vill bo i den jämt. Eftersom jag valde att inte fotografera under konserten så delar jag med mig av ett gäng bilder som kommer härifrån från en annan konsert under turnén. Hur fina är de bara inte? Skulle kunna ge vad som helst för att få uppleva allting igen!

I en hundradels sekund tränger ljuset fram

Jag har svårt för drinkar. Antingen är de för söta, för sliskiga, för beska eller helt enkelt bara äckliga. Jag är mer en vin-tequila-whiskey-öl-tjej, men det känns ju inte så roligt jämt. Därför blev jag väldigt glad när jag hittade ett gäng recept på Poptails; Alltså popsicles och cocktails, fast på en och samma gång! Drinkar i glassform helt enkelt. Så himla fiffigt och roligt, speciellt sen i sommar när det är varmt och härligt. Ett gäng roliga recept hittar ni genom att klicka på bilden! poss

But that was love and it's an ache I still remember

I helgen var jag väldigt dålig på att uppdatera, och det för att jag minsann for till Bollebygd!

Självklart bygger de om järnvägsspåren utanfår Båstad, så det blev ingen smidig tågresa utan en seg och trist bussresa. Men det överlevde jag fint! (Tjusig mobil jag har va? Min riktiga är trasig.)

Sov en liten stund, räknade bilar, funderade lite, läste körkortsteori och längtade.

Hade med mig färdkost också, i form av pastasallad och GELEHALLONPLOPP! Förstår ni hur genialt?

<3

Sen läste jag mest i The Hobbit resten av vägen, och det gillades skarpt. Sen slutade jag helt enkelt fotografera (dåligt jag vet), men helgen bestod i alla fall av fina saker som vin, god mat, kyssar, biopopcorn, The Hunger Games, Ikea, nya saker till lägenheten, kamomillte, Young Guns-maraton och gos. En himla fin helg helt klart!

If I’ve no one to fight, how do I know who I am?

Ibland behövs inte många ord. Skog och vår räcker fint. Poss

She's always flirting with the castle guards

Vi vet sedan länge att jag är den allra största nörden vi känner, och jag tror inte riktigt att jag kommit över faktumet att jag inte vuxit upp och helt magiskt blivit prinsessa ännu. Tur jag i alla fall ska jobba som sjörövare när jag blir stor. Med det vill jag ha sagt att den här filmen är helt fantastisk och att jag fortarande smälter lite inombords av slutscenen, hur cheesy den än må vara <3 Så se den genast om du aldrig gjort det! Alla bilder kommer härifrån. Poss