Jag vet inte hur man drömmer längre. Har helt tappat bort hur man gör. Ligger sömnlös hela nätterna och irrar runt utan ork hela dagarna. Trösten är blöta nosar och doften av sol och värme, och fastän ingenting vill som jag vill så önskar jag att allt blir lite bättre snart. För önska går bra, så länge mjuka trampdynor och fjunig päls ser upp på en med blanka ögon och kryper nära. Som om bara klapprande hjärtan under fyrfotaskrud kan se rakt igenom och förstå hur det ser ut där på insidan, någonstans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar