jag är en så hemskt löjlig människa. och just nu är jag inne i en så enormt löjlig svacka att jag bara vill gråta och gråta och aldrig sluta igen. har verkligen noll i självförtroende, och är så patetisk att jag nästan borde straffas för det. stressad, pressad, panikslagen, ful, äcklig, trött, lat och löjlig. och tråkig. tråkig är ett ord jag är livrädd för, tråkig och trist så man glöms bort liksom. någon som bara står i bakgrunden men som ingen minns, det är det mest skrämmande jag vet. att glömmas bort, att någon bara ser förbi en. ett med tapeten utan att egentligen passa in överhuvudtaget.
ibland är det håret, ibland kläderna jag har eller inte har. ibland är jag inte tränad nog, ibland önskar jag mig kurvor och en kropp jag aldrig kan få. ibland är jag inte klok nog, ibland är jag skum och oftast tråkig, ibland är det pengar eller boende eller bara livet rakt av. nu är det allt på samma gång och det blir bara kaos av alltihop. luggen, träningen, stressen, skolan, framtiden, jobbet, livet, balen, fulheten, inspirationen, orken. allt.
jag avskyr det verkligen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar