"vill du ha?" snorpapper och nässpray i ena handen och ett packe john silver i andra.
"nä, jag röker ju inte."
"visstfan, det gör du ju inte. fan att jag alltid glömmer. kom, stå vid fönstret så jag kan se dig."
och jag reser mig upp ur soffan och lämnar filten kvar. kan för allt i världen inte längre minnas om den är rutig eller randig. du står i uterummet och blåser rök mot fönsterrutan, ritar figurer på mina kinder som är pressade mot insidan. vill bara le tills jag dör, så fin är du fastän du bara hostar och snörvlar. du berättar historien om luffarprickarna på din vänstra hand och lägger din hand i min så att jag kan se lite närmre. den är alldeles varm och luktar starkt av rök. fyra cigaretter senare somnar du mot min axel, och jag krackelerar av varenda smörig kärleksreplik i filmen vi båda låtsas se. räknar andetag till tvåhundrafyrtio-någonting, sen rusar din pappa in och klockan är redan för mycket.
tjugo minuter senare sitter jag ensam på bussen och hela världen luktar cigarettrök och nässpray.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar