Har åkt på världens dunderförkylning nu igen, vilket är så himla typiskt nu när jag äntligen är ledig igen. Öronen, halsen och näsan dummar sig, och givetvis i kombination med en enorm pollenchock och nya små familjemedlemmar i form av kattungarna Torkel och Balto, så har ju min andning lagt av en smula. Himla enerverande, men det går förhoppningsvis över inom några dagar.
Trots min förkylning är jag himla glad, för äntligen är mina tre veckors sommarsimskola avklarade, och jag måste få säga att lite stolt över mig själv är jag allt. När man får höra att man är oerhört duktig som tränare, att man borde bli lärare för att jag har så god hand med barn och när man lyckas toppa flera barns motivation från noll till tio på bara tre veckor; ja då känns det faktiskt väldigt bra i hjärtat. Jäkligt bra, till och med! Att ge så mycket av sig själv varje dag har varit riktigt tufft, och flera dagar har jag verkligen knappt orkat mig upp ur sängen när vädret har varit som sämst. Men när man ger så mycket av sitt hjärta och får mer än dubbelt så mycket tillbaka, då är det fanimej värt varenda sekund jag frusit och varenda lunch jag fått hoppa över. För barn är verkligen det finaste som finns, och när någon säger till en att man blivit deras stora idol, jag det finns nog inget som värmer hjärtat så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar